Det är härligt när havet stormar, som en mörk baryton för det sina toner över stranden.
Hunden och jag blev lyckorusiga över de häftiga vindarna nere på stranden. För att inte tala om så gott allting luktar enligt Tant Hund. Harar, enar och snabba katter. Salt, sand och tång. Fåglar, granar och valpar. Himmelska dofter i naturens egen aria. Lyssnar vi extra noga kan vi nog höra sirenerna sjunga, men som tur är inga sjömän i sikte. Hela Hanöbukten är som en dramatisk opera och det är oändligt vackert. Jag har inte lika gott luktsinne som Tant Hund, men jag njuter ändå. Det är lycka att befinna sig på en plats som är vacker året om.
Vilken tur att världen inte gick under igår som mayaindianerna trodde. För då hade vi aldrig fått höra denna världsopera på stranden idag och imorgon ska vi nosa vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.