torsdag 26 december 2013

När Änglarna kom till byn i julens tid



Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill Jorden vi ärvde och lunden den gröna Vildrosor och blåsippor och linblommor och kamomill Låt dem få leva, de är ju så sköna
(Wikipedia)

En dag när vi kom körandes in i Degeberga, hade änglar flugit dit. De satt uppe på husfasaden, vid infarterna och på sporthallen med händerna ömt slutna kring ett hjärta, som de sträckte fram mot oss. Det var kärlek vid första ögonkastet.
De skimrade och gnistrade och var alldeles, alldeles underbara…
Det tog en stund innan vi förstod att det fanns en koppling inte bara till julen, utan naturligtvis också till att vi bor i Änglanejden.
Ja,det låter kanske märkligt, men det är inte det. Inte alls.
Från början hette nejden Änglamarken, ett turistnätverk där alla vi som är verksamma i trakten hjälps åt med att marknadsföra nejden som är belägen med ena foten på Österlen och med andra i Hanöbukten och på Linderödsåsen, här finns skog och hav, hed och äng, konst och dösar, hästar och hjortar, örnar och orrar, närhet till urskog och stad - alltså mycket av det vår jord kan erbjuda. Änglamarken var dock redan varumärkesskyddat av Coop, så det blev Änglanejden istället.
Hur man nu kan varumärkesskydda ett ord i en visa som Evert Taube skrev 1971? Hasse & Tage (Hans Alfredson och Tage Danielsson) skickade till Evert Taube denna hyllningsvisa när han fyllde 85 år -

Snödroppar niger i vårliga backar
och vassarna vaggar och bugar och tackar.
Det stiger ett fyrfota leve från djuren
som, tack vare dig, finns kvar i naturen.

Om vår goda vilja var lika stark,
så vore jorden en Änglamark.
(Wikipedia)

Och så är det, inte hela jorden tyvärr, men vår lilla nejd här är en Änglamark eller kalla det vad du vill, för nejden finns och våra änglar finns här, när du vill.

God Jul på er alla!


















fredag 6 december 2013

Bland Havtorn, Plektrum och Harpa på Körsbärsgården



Däruppe...

Smakar märkligt, lite gott och lite inte gott, men nyttigt!



Vi hjälps åt!

Tillsammans pressar vi på!

Nu börjar flaskan fyllas på.



Det här går bra!

Roligt att diskutera böcker.

Tidigare i höst samlades bokcirkeln Plektrum & Harpa* en söndag på Körsbärsgården för att diskutera bok och pressa havtorn. Kaisa, en av medlemmarna i Plektrum & Harpa, hade med sig en fiffig norrbottnisk press som ni kan se här på bilderna, eller var den finsk...Hursomhelst, hur effektiv som helst, de dyrbara havtornsdropparna rann direkt ned i flaskan. Havtorn är en dundernyttigt bär, läs mer här:
http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?tem=3&art=1061

Havtornssaft.

Höstvinden blåste och regnet duggade men som bilderna berättar, saknades inte entusiasmen för själva pressningen. Österlen är fullt av havtorn - så vi bor mitt i ett hälsorike. Det gäller bara att veta var de organgea bären växer...

Efter att alla fått sig en hälsosam havtornssup, intogs en indisk buffé och boken diskuterades. Elden sprakade i kaminen, utanför ven vinden, men inne var det varmt och doftade kardemumma, kanel, ingefära, spiskummin, mango, apelsin, nejlika...Salaam!


SALAAM!

* Kanske kan man tycka det är märkligt med namnet Plektrum & Harpa på en bok- och inte en musikklubb, men namnet är hämtat från romanen Agaat av den sydafrikanska författarinnan Marlene van Niekerk. En makalös roman, läs den!




torsdag 5 december 2013

Körsbärsgården Goes Twin Peaks!




Det började som något mysigt...
Oj, det var länge sedan det blev ett inlägg här på bloggen! 
Det betyder inte att inget har hänt, tvärtom. Här har varit full rulle! Bland annat flyttade ett gäng ystra häxor och mystiska varelser in för att festa i november på Körsbärsgården. Under tre dagar förvandlades Körsbärsgården till något som skulle kunnat vara ett hus i Lynchs Twin Peaks eller i Hitchcocks Psycho. Det var med darriga ben vi serverade frukost till det sällsamma sällskapet, men tack och lov åt de inget konstigt och inte på något konstigt sätt heller. De såg bara vilda och skrämmande ut, men man ska ju som sagt inte döma hunden efter håren eller varelsen efter huggtänderna.


Här står de en aning blodiga...

Sällskapet hade dekorerat om hela gården, så att ingenting var igenkännbart. Vi var fulla av beundran över gastar och väsen, totempålar och ringlande ormar, porträtt som blev galna och avhuggna dockhuvud som såg ut att blinka åt dig när du gick förbi.

Så söt jag är...


Inte längre....
Hej på er!

Fin konst..

Trots all sin hemskhet, så såg det alldeles, alldeles underbart ut! Vilka duktiga häxor!
Häxorna var liksom inte klassiska utan såg snarare ut som svajiga burlesquestjärnor eller dekadenta hemmafruar. Dessutom sa de konstiga saker till en när man gick förbi och det var inte förrän dagen efter, som jag förstod att de alla hade rollspelat i någon slags mordgåta.

Lite djävulskt och lite gulligt på samma gång...


Vilken kreativitet, vilken glädje och vilken fest!


Även hemmafruar med papiljotter har mord i sinne..


Till alla djävlar, häxor och hemmafruar - hiskeligt välkomna tillbaka nästa år!


Om man inte aktar sig blir man en svart plump...