Vad blev det av örnarna?

Alla ni som läste om örnsafarin undrar kanske var alla bilder på örnar tog vägen?
Så här var det. Det var en väldigt dimmig och råkall söndag. Var och en såg ca 5-6 örnar, några sjöfåglar, ett par svanar och ett gäng glador. Bor man så nära Tomelillatrakten som vi, är man inte speciellt imponerad av glador. Tomelilla kommun har till och med en glada som kommunsymbol. Över våra hagar hänger gladorna i glada gäng. Så glador i all ära, men de som imponerade var havsörnarna. Maffiga och majestätiska där borta i dimman mumsandes på en kos hjärta eller en tjurs lunga. I hamnläget vid Tosteberga ängar stod alla vi med teleskopen i högsta hugg och utbrast åhhh eller aaaaah. Dessa varelser är verkligen mäktiga. Men hur mäktiga de än var, så var dimman starkare. Teleskopen klarade att ta sikte på örnarna, men inte våra kameror. Det blev stenar istället. Fantastiskt vackra formationer ute på Landön. 

Copyright Fanny Brorsson

Vi passerade också det sagolika slottet Trolle Ljungby, som bär på en sägnen om Ljungby horn och pipa, från Wikipedia:

Ljungby horn och pipa är ett dryckeshorn med förgyllt silverbeslag och en visselpipa av ben som förvaras på slottet Trolle-Ljungby i Skåne. Enligt en sägen stals föremålen från trollen vid Maglestenen.^[1] Hornet och pipan visas i en glasad nisch på slottets borggård.

Sägnen lyder i korthet:

Maglestenen, som är ett stort flyttblock på gårdens ägor, brukar varje julnatt stå på guldpelare och under den förlustar sig trollen med dryckeslag och lekar. Fru Sissela Ulfstand på Ljungby sände en julkväll en av stallkarlarna till stenen för att få veta något om trollens julfest. Dessa räckte honom hornet och bjöd honom att dricka, men han slog ut drycken och flydde hem med hornet och pipan, förföljd av trollen. När de inte fick tillbaka sina klenoder utslungade de en förbannelse att gården och dess ägare skall drabbas av olycka den dag föremålen flyttas därifrån.

Bild från Wikipedia Common

Det finns möjlighet att se klenoderna live vissa tider. Gå in på Trolle Ljungbys hemsida och läs mer: www.http://trolleljungby.com

På Länstyrelsen hemsida kan du läsa om Tosteberga och Landön:

Skånes egentliga skärgård finns mellan Åhus och Blekingegränsen. Kusten består av flacka och steniga betesmarker som hyser en mycket artrik flora och fågelliv. Tosteberga ängar ligger på en halvö i den norra delen av området. Närmast havet finns öppna strandängar med ett mosaiklandskap innanför, där öppna gräsytor växlar med slån och buskar. Området, som främst nyttjats som fäladsmark är mycket blockrikt och genomkorsas av vällagda stenmurar. Vid Tosteberga bodar finns en mindre hamn för såväl fiske- som fritidsbåtar. Kring den tämligen trånga hamnplanen finns flera fiskebodar där merparten är brädfodrade och rödfärgade och en del är täckta med vasstak. De öppna partierna vid hamnen nyttjas enligt gängse mönster för torkning av garn. Bodarna har i jämförelse med annan skånsk bebyggelse vid kusten inte varit bebodda i någon större utsträckning utan här har fiskarna förvarat sina redskap och lagt till med sina båtar medan man bott i Tosteberga by. Bebyggelsemönstret kan snarast sägas vara av uppsvensk typ. Tosteberga nämndes under 1400-talet som en gård under Trolle Ljungby, Under andra hälften av 1600-talet fanns här 10 gårdar, vilka vid mitten av 1700-talet kompletterats med gatehus. Flertalet låg under Trolle Ljungby, med undantag för den kronoskattegård som utskiftades med laga skifte 1829. Då hade arrendegårdarna redan skiftats genom en och storskifte 1810. Bebyggelsen i den gamla bykärnan är främst från slutet av 1800-talet i röd locklistpanel. Från mitten av 1930-tal tillkom bebyggelse österut. Vägnätet och bebyggelsestrukturen kvarstår från 1700-talet. 

Som guide fanns den kunnige och mycket underhållande ornitologen och naturkännaren Evert Valfridsson. Trots dimma, råkyla och inga örnbilder, var det verkligen en givande upplevelse. Åk dit, hälsar vi örnar!

Bild från http://fokus.suntuubi.se/datafiles/gallery/1/Havsörn.jpg